Då har man äntligen passerat strecket som folk säger, inte för jag märker någon större skillnad, livet rullar på som vanligt. Jag tror inte jag är speciellt åldersfixerad, eller jag vet, jag bryr mig faktiskt inte. Det var faktiskt kul att fylla 50 år, en hejdundrande fest, med i stort sätt alla vänner och den närmsta släkten. Folk höll tal, och sjöng fina sånger för mig, och så fantastiskt många och fina presenter. Whiskey och viner knivar och maskiner, blommor örter, förkläde i skinn ett fantastiskt foto på mina fina döttrar och mycket mycket mer.

Många har hört av sig under dagen och tackat så mycket, och då vill jag gärna framhålla en gammal devis. En fest är ungefär som en risotto, risotton blir aldrig godare än den fond den kokas av.
Å en fest aldrig roligare än dess gäster gör den till.

Mycket av det som sas och sjöng om, och även presenterna, kretsade kring mat och dryck, å de mesta jag skrivit tidigare om handlar mycket om livsnjutning, MAT och DRYCK.

Så jag lovade några på kallaset att lägga upp receptet på chilin jag bjöd på, så här kommer det.


Ursprunget tvistas det mycket om men detta är i allafall från Expressen 9 augusti 1990 och av Erik Hörnfeldt. Och tro det eller ej men jag har urklippet från tidningen kvar.



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"NORTH TEXAS RED, Världens bästa Chili

Receptet hittade vi ursprungligen i en bok av Texas-journalisten Francis X Tolbert, en man som vigde sitt liv åt denna eldiga köttgryta. Det hela började på det tidiga 60-talet då Tolbert skrev en artikel som fick rubriken ”Jakten på den äkta chilin”. Under de kommande åren fick han 48 000 brevsvar från världens alla hörn. Han läste, lagade, reste, provåt och intervjuade levande legender som Cap Warren, den siste ranchkocken som fortfarande kokade mat åt sina cowboys på en vedeldad spis bakpå den täckta kokvagnen.

Ganska snart kunde Tolbert slå fast vad som a b s o l u t  i n t e får finnas med i en chili:

-Tomater,  -Vita bönor,  -Gul lök,  -Köttfärs

Äkta chili lagar man nämligen på hela köttbitar och rätt lagad ska den vara just vad namnet chili con carne antyder: rödpeppar med en viss tillsats av kött. Det stora problemet visade sig vara att hitta den rätta blandningen av olika pepparsorter så att chilin får en bred fyllig hetta som varar länge och inte enbart blir olidligt skarp. Till sist tvingades Tolbert arrangera ett världens första chili-VM och det recept som vi publicerar här är en variant av det som segrade - NORTH TEXAS RED.

Det recept som följer är en lätt försvenskad version. Ingen som prövat det har klagat på styrkan, men många har haft svårt att hitta de rätta ingredienserna. För er som bor i Stockholm rekommenderar vi en butik som heter BBQ & Chili som har det mesta i chili-väg och dessutom en stor sortering salsor och såser.

Det här är vad du behöver:

·         En mycket stor järngryta

·         En stekpanna

·         En liten kastrull

·         En helflaska tequila

·         Sex burkar ljust öl, helst det mexikanska Corona.

·         5 torkade ancho-pepparfrukter (De är stora, mörkt brunröda och finns i affärer som säljer latinamerikansk mat. I nödfall kan de ersättas med en blandning av mörkrött chilipulver och ett antal flådda, urkärnade röda paprikor.)

·         1 chipotle-peppar (Röd, rökt. Finns konserverad i latinamerikanska affärer.)

·         3 birdseye-pepparfrukter (Små spetsiga klarröda. Kan ersättas av torkad, mald piri-piri).

·         4 jalapeno-pepparfrukter (Knubbiga, gröna. Finns på burk i de flesta välsorterade livsmedelsaffärer. Ta den starka varianten.)

·         Baconfett (eller olja) att steka i.

·         10 stora vitlöksklyftor, grovt hackade.

·         5 kilo oxkött, skuret i centimeterstora tärningar.

·         En halv kopp mjöl.

·         En kopp chilipulver.

·         Två koppar mörk oxbuljong.

·         2 matskedar spiskummin. (Kännarna kan inte komma överens om kryddan ska rostas innan den används eller inte.)

·         2 matskedar oregano.

·         2 matskedar malda korianderfrön.

·         1/2 matsked socker.

·         Salt, efter smak. Börja försiktigt!

·         Lite grovt majsmjöl, masa harina.

Så här gör du:

1.       Ta dig en rejäl tequila. En platta med gamla Hank Williams-låtar bidrar också till så att det rätta chili-perspektivet på tillvaron infinner sig.

2.       Börja sedan med pepparn. Rensa bort stjälkar och frön. Koka den torkade pepparn 15 minuter under lock, ställ åt sidan och låtsvalna.

3.       Rensa och hacka den övriga pepparn. Ställ åt sidan. (Här är en varning på plats. Peppar är starkt. Den BRÄNNS. Se upp för ångorna när du kokar och tvätta händerna noga efteråt. Och tänk noga på vad då gör med fingrarna det närmaste dygnet. Om du petar dig i näsan kan du lika gärna göra det med lödkolven.)

4.       Ta ett glas tequila till, ett rejält glas. Det kommer att behövas. Nu börjar det nämligen dra ihop sig.

5.       Fräs vitlöken mjuk och brun. Lägg i grytan.

6.       Öka värmen i stekpannan och börja stek köttet. Ta lite i sänder och rör om ordentligt så att bitarna steks på alla sidor. Lägg ner i grytan. Detta är ett varmt, osigt och tidsödande slitgöra som kräver både tålamod och tequila.

7.       Blanda mjöl och chilipulver. Strö över köttet i grytan.

8.       Sila av den blötlagda pepparn, men spara vattnet. Mosa den kokta pepparn, tillsätt sedan all peppar till köttet.

9.       Häll på pepparvattnet, oxbuljongen och öl tills vätskan täcker köttet.

10.    Koka upp.

11.    Nu är chilin på väg. En nöjd kock kan ta ett steg tillbaka, beundra sin skapelse och belönar sig själv med ytterligare en tequila, raskt åtföljd av det resterande ölet.

12.    Låt chilin småkoka. Rör ner spiskummin, oregano och koriander. Rör ofta så att mästerverket inte bränns fast i botten.

13.    Fortsätt kokningen tills köttet börjar falla sönder. Det bör ta två, tre timmar.

14.    Tequila!!!

15.    Det kan hända att chilin är lite lös när den närmar sig slutkokningen. Riktiga Texasbor reder den då med grovt majsmjöl.

16.    Gör slut på den sista skvätten tequila (om du inte redan gjort det).

17.    Ta av grytan och skumma bort det fett som samlats ovanpå.

Den här satsen räcker till ett tjugotal normala människor, men högst tio chiliälskare.

Servera chilin i små, djupa tallrikar. Många gillar att äta den med majschips till, en klick cremé fraiche eller lite grovt riven cheddarost ovanpå. Servera sallad, bröd, guacamole (avocadoröra) och stora mängder ljust öl till.

Musiken är nästan lika viktig. Satsa på någon genuint: Hank Williams, Buddy Holly, Joe Ely, Jerry Jeff Walker, Flaco Jiminez, Butch Hancock, Commander Cody and his Lost Planet Airmen eller Gram Parsons.

Fram mot natten passar det utmärkt att spela Freddy Fenders odödliga ”Before the next teardrops falls”, Doug Sahms ”Wasted days and wasted nights” eller Creedende Clearwater Revivals ”Lodi”.

Det går också att spela Wilco, Weeping Willows och helst bör alla sjunga allsång i någon gammal Carter Family sång typ ”Will The Circle Be Unbroken” Volymen bör vara öronbedövande. Sjung med. Skråla gärna. Och kom ihåg, en äkta chiliafton S K A spåra ur fram mot natten.

FOTNOT 1: Sedan första publiceringen har vi mottagit en rad klagomål mot tequilan i detta recept. De som har hört av sig har varit rörande ense om att en helflaska är alldeles för lite. Naturligvis var den mängden enbart en rekommendation, anpassad för en person.

Och kollegan Peter Svensson har förslagit en intressant variant. Den följer här:

SNABB-CHILI:
I nödfall kan alla ingredienser utom tequilan utgå. I sådana fall förkortas koktiden avsevärt.

FOTNOT 2: Nyårsafton 1990 lagade Jan Gradvall och Stefan Lindström chili och följde detta recept slaviskt. Ingen av dem minns någonting efter klockan 18.00 men överlevande har berättat att kvällen var ovanligt lyckad.

FOTNOT 3: Texten ovan är en lätt omarbetad och uppdaterad version av ett recept som publicerats två gånger i Expressen. Först 1988 och sedan 1991. Under några år var detta den mest efterfrågade artikeln i tidningens arkiv. Vännerna på textarkivet berättar att de till och med fick en förfrågan på en kopia från Saudiarabien under Desert Storm.

FOTNOT 4: denna text får fritt spridas och kopieras under förutsättning att ni inte blandar bönor i chilin."
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mina egna noterongar
Jag brukar inte ha i något mjöl eller majsmjöl, bra gryta reder sig själv. 
Lite beroende på vilka jag skall bjuda på Chilin så byter jag ut "en kopp chilipulver till en kopp paprikapullver.
Alla chilifrukterna finns idag att köpa på typ ICA maxi.
Ancho-pepparn och chipotle-peppar ligger i samma påse, så jag brukar ha 4 av var
Lika så "birdseye-pepparfrukter" de finns färska och säljs under namnet "Piri Piri" de brukar bli 4av dem med.
Också jalapeno-pepparfrukter finns färska så de blir 4 där med, mums
Köttet brukar bli högrev
Och den mörka oxbuljongen tar jag cirka en halv deciliter koncentrat på flaska, skulle tro de motsvarar 4 tärningar, passa så den inte blir för sallt bara.
De skall koka tills dessa att allt kött faller isär till trådar, de kan ta upp till fyra timmar.
Chilin ätes med tillbehör som ovan men jag serverar ofta lite blandade "bakade bönor" som tillbehör, vita, kidney, svarta, black eye etc. köps på burk skäljs av och får rinna av i en sil. Stek på dem med lite vitlök, lök spiskumming, strö över lite färsk koriander.



LYCKA TILL, och hör av Er när det är dax.  

Men de stämmer inte, det har inte varit någon snö i år. Trots de så finns det massor av skräp och skit på hela tomten. Ägnade större delen av helgen åt att städa tomten. Fixade upp en ny brevlåda så att man får ha sin post ifred, utan att någon granne går å snokar i den, vilket har hänt. Så gick jag å funderade på att skifta däck på bilarna, men se där gick man bet. Grämde mej lite igår kväll över att de inte blev av, men så kom de ju lite snö idag då, vilken tur att jag väntade.

Så var det de där med Oxfilé Wellington eller Beef Wellington

Fantastiskt gott och oerhört uppskattat att bjuda på till middag, och faktiskt inte så svårt att laga.

De här behövs:

Till Köttet:

En stor fin oxfilé (mittbiten) 1-1,5kg räkna 200g/person

Två Smördegsplattor 20x30cm

Ägg, för pensling

Salt och peppar

Duxellemassa:

Champinjonde 500g

Rökt sidfläsk 500g

Lök, två normalstora

Tomatpure 4-5 matskedar

Färsk timjan hackad en till två matskedar

Rödvinssås

En stor lök eller två små

En stor morot eller två små

En selleristjälk

Lite persilja

1,5 dl Madeira

3-4 dl Rödvin

Lagerblad

Kalvlägg med märgbenet, 400-600g, nej jag skojar inte!

Smör olja salt peppar

Börja med fonden
Till en så här pass påkostad maträtt så kokar vi riktig fond till såsen, bryn kalvläggen i smör och olja hårt in en gjutjärnsgryta. Hacka i löken sellerin persiljan och moroten, låt de fräsa ytterligare någon minut. OBS allt skall brynas inte brännas. Häll på rödvinet och 2-3 dl vatten så det täcker väl å i med ett par lagerblad. De här ska koka i ett par tre timmar, späd med lika delar vatten/vin om så behövs.

Dags för ”Duxellemassan”

Fråga inte var namnet kommer ifrån men det är gott som bara den. Finhacka löken, ta bort svålen och tärna fint det rökta sidfläsket, hacka ner champinjonerna smått och fräs allt samman i en stor panna med rejäl smörklick. Sänk värmen och ha i tomatpurén och timjan smaka av med salt och peppar och låt de hela småputtra i ytterligare 10 till 15 minuter. Om man vill och har det hemma skadar det inte med en skvätt tryffelolja i den. Det skall bli som en tjock massa av de hela. Låt massan svalna.

Nu kan vi börja med Oxfilén

Putsa den salta och peppra ordentligt, bryn den väl i smör och olja runt om, den skall ha en ordentlig yta. Det är nu de hela avgörs faktiskt, vi måste få en fin stekyta runt hela filén och på ändarna. Det är lite pyssel, men det är det värt, de får inte finnas ”sprickor” eller så där man kan se rött kött, för då kommer den att ”läcka” där ifrån och slutresultatet blir geggigt. När köttet är klart lägg de att vila/svalna en halvtimme.

Tillbaka till såsen/fonden

Kolla nu hur det går med vår fond (kalvläggen) köttet skall koka så att det släpper från benen och faller sönder. När det är klart så sila av fonden, köttet kan vi med fördel spara och ha till pastasås eller något annat. Reducera ned fonden till en cirka halv liter häll i madeiran och en dryg matsked tomatpure. Koka nu ihop de hela till en lagom koncistens, den skall vara ganska lös, som varm nyponsoppa ungefär.

Å så förbereder vi de sista nu med köttet.

Ta nu den kalla brynta oxfilén, har den släppt lite vätska så häll ned den i såsen och torka av den om det behövs. Lägg ut en smördegsplatta på ett smörpapper, lägg den kalla duxellemassan på smördegsplattan, en knapp centimeter tjockt, på ett lika stort område som oxfilén täcker, lägg på oxfilén. Smeta nu på duxellemassa på resten av oxfilén runt om. Pensla med ägg på den fria ytan av den undre smördegsplattan. Lägg nu på den andra smördegsplattan, försök att få den att sitta så tight som möjligt. Tryck lätt med en gaffel på de ytorna där plattorna möts, skär av överflödig deg ett par tre centimeter ut, pensla med mer ägg och vik försiktigt upp kanterna mot filén, de hela ska se ut som en ”limpa” när det är klart, lägg in den i kylen.

Så här långt kan allt förberedas flera timmar före gästerna kommer.

De enda som nu återstår är att ”baka av” Wellington i ugnen på 175 grader i 30-35 minuter för att få den rosa, och så klart värma såsen. Servera med potatisgratäng, lite kokta grönsaker, typ morötter och sparris. Avnjutes med ett gott Valpolicella, kan rekomendera ett från huset ”Zenato” för en dryg hundring.

Lycka till

De här med blogg var värre än jag trodde, tar lite mer tid än beräknat. Hade en ambition att få ur mej något mycket oftare än var tredje vecka. 

Var och träffade min dotter i London i helgen, de var mycket trevligt. Passade även på att se Chelsea vs Sundeland, inte helt otippat van Chelsea med 1-0, men Sunderland och Sebastian Larsson bjöd bra motstånd och en god match. Det hade kunna blivit betydligt fler mål, en riktigt bra match och helt fantastisk stämning på ett i det närmaste fullsatt Stamfordbridge. Trotts att det serveras riktig öl både på arenan och i direkt anslutning till den så förekom det varken fylla eller bråk, här har Sverige mycket att lära. Det så kallade fotbollsvåldet är tack och lov ett minne blått i England idag.

Om det är dyrt, nä, England och London är billigt idag. Ett engelskt pund kostar runt 10,70 kronor, en öl på i pub kostar £3,20. Tre vuxna äter en brakmiddag på en indisk restaurang inklusive ett antal öl för under £100. Det finns gott om billiga bra hotell om man är ute i hyffsad tid och bokar. Vi bodde på Caring hotell, mitt i mellan Paddington station och Hyde park. Ett någorlunda rymligt trebäddsrum med egen dusch och toalett inklusive frukost för £107 per natt. Flyget kostade 1500 kronor, machbiljett och medlemskap i klubben £72, så totalt flyg boende tre nätter och fotboll lite över 3 000 svenska kronor per person. Kläder är billigt, riktigt billigt, jag köpte två Melka skjortor i en herrbutik på Oxford street för £30 kostar minst en femhundring styck i Sverige.

Mitt recept på Wellington kommer så snart, jag lovar.

Så var den härliga julen över och man får börja äta matrester. De där med att julen varar än till påska, gäller nog särskilt julmaten? Varför köper man så erbarmligt mycket julmat? Å det frågar man sig varje år, å inte blir det bättre. Fick Jul-Pizza igår, blir nog Jul-paj idag, köttbullar i morgon och så vidare. Vi skall ha lite gäster till nyår, undra om de uppskattar sill, gravlax och en härlig paj med julskinka och edamerost? Så kan man alltid sno ihop någon dessert på den överblivna gröten, risallamalta eller en saffranspannkaka? Så sköljer vi ner det med överbliven julöl och all sköns snapsar kryddade med nejlika, saffran, pomerans och andra julkryddor. Nä de for nog va slut med julmatsrester till nyår, torrt vörtbröd med gamla syltarester går inte så bra till champagnen, får nog satsa på hummer och/eller löjrom det är gott.

Skulle kunna tänka mej följande meny (recept se nedan) till nyår:

Snittar med löjrom från Kalix till champagnen.

Förrätt, får bli hummersoppa, har lite skal i frysen från räkor och hafskräftor, de borde ge en god grund till den, får köpa fin hummer och garnera upp det hela med.

Varmrätt, Biff Wellington, eller rättare sagt smördegsinbakad oxfilé med hack av champinjoner och rökt sidfläsk runt, potatisgratäng och rödvin/madeira sås.

Dessert, vit chokladmousse toppad med passionsfrukt och mango, borde ge en fräsch avrundning.

Å dryck till detta? Ja de e lite vad man tycker man har råd med, Champagne föredrar jag Bollinger till nyår, små nätta bubblor och smaken är frisk. Till Hummersoppan Chablis är ju alltid gott eller något annat Bourgonge. Till köttet något kraftigt Bordeaux eller Valpolicella sitter bra. Deserviner är inte min starka sida, men en stående favorit är Sauternes, funkar till choklad, inte att för sura frukter, och framför allt till grönmögelost.

Så till tillagningen

Löjromssnittar

·         Detta behövs; formfranska, Cream fraiche, gräslök och löjrom

·         Rosta formfranska och bred på väldigt tunt med Cream fraiche

·         Tryck ut 2-3 cm runda bitar (använd ett snapsglas)

·         Strö på lite fin hackad gräslök och lägg sedan en klick Kalixrom på de hela, servera

Notering, jag personligen vill inte ha för mycket störande smaker när jag fått tag på den absolut finaste löjrommen från Kalix. Om man använder rom av enklare kvalité så kan man gärna ha mer gräslök eller till och med schalottenlök, och även mer Cream fraiche. Vill man dess utom ha lite drag i början av sin middag så kan en vodka av högre kvallitet passa utmärkt i stället för Champagne.

Förrätt, Hummersoppa

·         Detta behövs; En stor gryta cirka 5 liter det är lättare att jobba då. Skal från hummer, räkor, hafskräftor spar jag alltid i frysen om vi ätit de. Kommer alltid till pass för eller senare, som nu till exempel. Har man inte de så funkar, typ 300 gram frysta räkor med skal. Ni behöver också, en hummer gärna färsk och då helst även svensk. De där med olika kvalité på hummer är en hel vetenskap för sig, vi får återkomma till det en annan gång. En stor gul lök, två morötter, en selleristjälk, lite persilja, vitt torrt vin, konjak, vispgrädde, tomatpure, smör, salt och peppar.

·         Börja med att rensa hummern, gärna i en stor skål så att alla safter och spad som kommer från den kan tas till vara. Krossa klorna försiktigt och dela stjärten, ta vara på allt kött, det skall vara till garnering. Om ni har haft skickligheten eller turen att få tag i en hona, så ta då tillvara på rommen, en röd gryning massa som sitter under kroppsskölden och använd även den till garnering.

·         Fräs skalet från hummern, skalen från frysen eller räkorna, i smör 3-5 minuter, de ska osa nu.

·         I med de finhackade grönsakerna, lök, morötter, selleri, persilja, fräs ytterligare 3-5 minuter.

·         Bränn av (flambera) med en halv dl konjak nu, passa ögonen och spisfläkten.

·         Smaka på vinet så de duger, fungerar utmärkt att halsa, de skall vara torrt men inte surt, fylligt men inte utstickande, häll på drygt en halv flaska i grytan, häll också på de eventuella spad som kommit från rensningen av hummern, i med en matsked tomatpure, fyll eventuellt på med vatten så det väl täcker allt i grytan.

·         Låt nu allt koka med lock i 20-30 minuter, sila där efter bort skal och grönsaker, reducera buljongen till 3-5 dl. De hela nu alltså stormkoka, hur länge är beroende på hur mycket vatten som har använts. Viktigt är dock att man kollar hela tiden så de inte kokar torrt, smaka då och då, smaken skall vara kraftig men inte besk, reducerar man det för mycket kan den bli det. Obs tänk också på att än så länge är inge salt eller peppar till satt, börjar smaka gott så tillsätt salt och peppar.

·         Häll i grädde, ett par tre dl, och låt de fortsätta koka, de ska ”tjocka till sig lite” nu smaka då och då på koket, åter igen kokar man det för tjockt nu så kommer det att börja smaka kola (gräddkola) personligen tycker jag bäst om just precis när ”kolasmaken” börjar komma, smaka åter igen av med lite salt om så behövs och en aningens cayennpeppar, chilipulver eller vanlig peppar. Receptet är till en förrätt för fyra personer så de skall alltså vara cirka 5-7 kanske 8 dl totalt i grytan nu. Fördela hummerköttet lagom grovt i en hög i mitten av fyra skålar/djupa tallrikar, häll på soppa vid sidan av köttet, inte mer än att ”kötthögen” sticker upp i mitten soppan. Toppa med några finhackade fjun av gräslök för färgens skull. Har du soppa över häll den då i en skål, så de som vill ha med kan ta de. Servera ett gott ljust surdegs bröd till.

Notering, Risken med middagar är alltid att det serveras för mycket mat på tallriken på en gång. Soppa som förrätt är mäktigt i sig, så en deciliter att börja med per person är alldeles utmärkt. Serveras det dess utom ett gott bröd till, och en liten skål med resten av soppan i så de som vill kan ta lite till så blir nog alla nöjda. Jo å så de där med var hummern kommer ifrån, och färsk eller fryst. Enligt min mening, och den är ytterst subjektiv och inte alls någon lag eller vetenskap. Svensk hummer (Nephropidae) är nummer ett, å de utan tvekan den är också klassad som en helt egen art. Den hummer som fångas på västkusten växer långsamt på grund av det kalla vattnet och får därför en unik fyllig smak, fast kött och står i en klass för sig. Norsk hummer? Torde kanske hålla samma höga kvalitet? Tyvärr inte i alla fall inte den från atlantkusten, varmare vatten på grund av golfströmmen. Så norsk och skotsk hummer (Homarus gammarus) vill jag klassa som ganska likvärdiga, och båda ett mycket gott alternativ till den svenska. Svensk hummer skall ätas naturell, norsk och skotsk duger och så att ätas naturella. Skall man gratinera, göra soppa, risotto, sallad, eller en hummer cocktail duger de båda Nordsjökusinerna alldeles utmärkt. Sen har vi då de från västra atlanten, amerikansk och kanadensisk hummer, det är till och börja med en annan art (Homarus americanus). Den kan vara bra om den är färsk, duger också väl till alla anrättningar som skall värmas, risotto, gratinerad, grillad, soppa etc. den kan tyvärr ofta vara lite träig och torr att äta naturell, eller i sallader och så. Utseende, en svensk hummer är ljus, nästan vit på buken som övergår i vita prickar på sidan, och sen röd på övre sidan och upp på ryggen. Den amerikanska är har helröda och jämnt färgade sidor och rygg.

Dags att avsluta för idag

Återkommer under morgondagen med varmrätt och dessert.

Ja då börjar allt falla på plats. Granen är på väg in all mat är i stort sätt handlad och tillagad, det är bara kalkonbröstet som skall sättas i ugnen under morgondagen. Julgåvor till dem som uppfört sig under det gångna året är införskaffade och julölen är avsmakad. Just de där med julölen är lite intressant, min kära hustru upplyste mig om att det skall man sköta om på ”Tomas dagen” alltså den 21 december. Nu missade vi det i år så vi gjorde det en dag för sent, men för kommande år så kommer vi nu mer att ta den på yttersta allvar.

”Den officiella julefriden inleddes den 21 december. På Tomasdagen infaller vintersolståndet, dvs årets kortaste dag. Dagen är ca sex och en kvarts timme lång.

Det var vanligt med julmarknader i städerna denna dag. Dagen användes även för byböndernas förjulsfest, då de gick runt i gårdarna och smakade på varandras julöl.  Tomasdagen var helgdag i vårt land fram till 1772 och kallades tomasmäss.”

Eller man kan också läsa

” Den 21 december infaller Tomasdagen. I våra dagar inte någon speciell dag, men i äldre tider en påminnelse om att julfriden nu var inne. Brott som begicks under julfriden var belagda med dubbelt straff. Just på Tomasdagen kunde det hända att husets folk gick ut och reste två "julstänger", en på var sida om förstukvisten (dessa stänger kunde ibland också sättas upp på julaftonen). Stängerna var långa och hade toppruskorna kvar. Det förekom också på vissa håll att byns karlar samlades och gick runt och reste julstänger vid varje gård. Var gång man rest stänger skulle man ha förtäring av gårdens ägare. Det var inte sällan glögg det bjöds på och det är väl inte något orimligt antagande att de sista stängerna man satte upp kom lite snett.”

Då var man igång då, får se hur det går.
Vet inte riktigt vad jag skall blogga om än, me de löser sig. För de av Er som känner mej så vet Ni att det oftast löser sig. Kommer nog bli en hel del mat, dryck, livsnjutning, lite familj, jobb mm.

Ska snart till Arlanda och hämta hem Malin, min yngsta dotter som är i England som aupair, en snabbis hem till pappa över jul. Får se hur mycket vi får se av henne, har förstått att det är många hon skall träffa under bara några få dagar.